| Själva
dagen med sin dimma Bådar oro denna dag; Mörka moln i luften simma, Solen gömmer sitt behag. |
Sorgsna
Vänner, i hans hydda Vi haft roligt hvar och en Lifsbesvären tycktes flydda, När man kom till Hägersten. |
| Glada vänner
sig fördela, En bekymras, en blir tvär; En vill sofva, en vill spela, en vet sjelf ej, hvar han är |
Så
farväl! Kom sjungom, Bröder: Nu farväl, du glada bygd, Alt hvad skog och vatten föder Under dina klippors skygd! |
| Hwem
vet, kanske mången gråter, Fastän ögats eld är yr, När vår Vän sitt tjäll upplåter, Ur sin glada boning flyr. |
Så
farväl, vår Värd! Vi finna Du oss älskar, hvar vi finns; Och farväl, Du vår Värdinna! Dig och Hägersten man mins. |
Sidan skapad av Ulf Ebeling