Johan Henrik Peterson (1798-1845)

Gården fick sin mest glansfyllda period sedan justitierådet Johan Henric Peterson blivit dess ägare 1812. Förbudet för ofrälse att köpa säterier hade upphört 1810. Peterson lyckades köpa tillbaka några av Hägerstens lägenheter. Det var troligen under hans tid som mangårdens övre vånings mittparti fick större takhöjd.Peterson kallades ibland för "Näktergalen" på grund av sitt sång och musikintresse.
Han var gift med hattstofferare och kommersrådet Anders Reimers dotter Lovisa och blev när svärfadern dog en förmögen man. Han lyckades köpa tillbaka några av Hägerstens lägenheter.
Peterson omtalas som en måttfull medlem av orden Par Bricole och blev även tilldelad en nordstjärneorden. Han samlade gärna sina vänner ute på Hägersten, som nyttjades som sommarnöje och för kompletterande näringar. Del i umgänget tog Svenska akademiens Johan David Valerius och den unge Erik Gustaf Geijer som hade anställning som informator. Förbindelserna mellan Hägersten och Årsta som under Arrhen von Kapfelmans tid varit något ansträngda omtalas i "Årstafruns dagbok" som goda under Petersons tid, och många fick tillfälle att imponeras av hans gästvänlighet. Bland annat redovisas ett kalas hos "Justitje Rådet" på Hägersten där "ett förnämt sällskap" serverats 16 à 18 rätter ock lika många sorters vin.

Olsson & Rosenlund köpte Hägersten 1894 och med deras förvärv inleds en ny epok med industriernas intåg. De hade lagt grunden till en trävarudynasti i Heby i Västmanland. I Hägersten såg de det fördelaktiga läget vid Mälaren; timmersläpen fick en naturlig hamn. De startade även tegelbruk, råvaran tog de från marken i nuvarande Örnsbergs industriområde. Tillsammans med jordbruk och trävaruindustri hade firman monopol som arbetsgivare i området. Mälarhöjdens villor kom att byggas med trä och tegel från Olsson & Rosenlund
Först 1913, ett sekel efter mälartrafikens första ångbåtstur blev båtarna utkonkurrerade av Södra Förstadsbanan som fick hållplats vid Hägerstens alle. Banans sträckning förbi gården syns på denna karta från 1926. Olsson & Rosenlund var delägare i spårvagnslinjen.

Hägerstens gård i dag
1997 köptes gården av byggfirman L M Jacobsson Bygg AB. En byggmästarbildad bostadsrättsförening bildades, och de fem lägenheterna såldes sedan successivt ut på marknaden samtidigt som gården rustades upp. Under renoveringens början "blåmarkerades" fastigheten av Stockholms Stadsmuseum, vilket innebär att den hör till Stockholms mest skyddsvärda fastigheter.

Park och trädgård
Från 1600-talets strängt symmetriska trädgårdar utvecklades en friare och naturligare stil som nådde Sverige på 1780-talet. Hagaparken anlades och den engelska parken fick även svensk form. Idealen kom ursprungligen från Rousseau och hans filosofiska tankar om människans förhållande till naturen.
Hägerstens gård med sin kuperade terräng passade utmärkt för den nya stilen. Här kunde romantikern överraskas av plötsliga utblickar över Mälarens vatten eller skåda ut över åkrar, ängar och lummiga skogsdungar. Även herdeidyllen låg i tidens smak.
I den engelska parken planterades ekar varav endast ett antal återstår. Där firades under 1900-talet midsommar med Hägerstens församling, men på 1950-talet fick parkens träd lämna plats åt en idrottsplats.
Trädgård är ett mångsidigt begrepp, som rymmer både köksträdgård och fruktträdgård, vilka var viktiga i herrgårdens ekonomi. Redan på Arrhen von Kapfelmans tid fanns en anlagd "trägård" och på 1771 års karta är även kåltäppa utsatt. En trädgårdsmästare hade anställning och egen stuga och täppa.
Brannius som besökte gården för sin avhandling 1769, berömmer Hägerstens gård och Arrhen von Kapfelmans gärningar. Brannius nämner en på kort tid anlagd trädgård i flera sluttningar som Arrhen von Kapfelman uppodlat "i ett oländigt berg".
Vilka träd som odlades anger inte Brannius, men snart blev det allt vanligare med orangerier där sydländska träd och växter kunde drivas, och även Hägerstens gård fick ett sådant. Till 1858 års brandbrev finns ett orangeri utsatt. (Se under länken Byggnader)
Traditionen har förts vidare av handelsträdgårdarna som tog över vid sekelskiftet. Så även på Hägerstens gård vars trädgård var utarrenderad till 1950-talet. Trädgårdsmästaren hade tillgång till sutterängvåning i den södra flygeln och skulle förse herrgården med "vackra blommor och passande slingerväxter efter byggnadens stenfot''.

Mangård
Hägerstens gård ligger högt beläget med mangård och två flyglar. Gårdsfasaden är stramt klassisk och välproportionerad. Huset vilar på en hög stenfot och den slätputsade muren delas upp i mindre partier av släta pilastrar. Ett uppdraget mittparti ger frontespis och markerar mittaxeln. Frontonen pryds utav ett ur i fönsterinfattning och det brutna taket är klätt med tegel.
Fasaden åt trädgården är identisk med gårdsfasaden, men saknar stenfot då gården ligger i sluttning. Detta ger ett lite tungt intryck åt denna sida av fasaden.
 

Till Hägerstens gård saknas byggnadsritningar och byggåret har varit omtvistat. Niclas Wadström är den byggherre som omtalas i samband med Hägersten och räkenskaper som använts av både Selling och Staf bekräftar detta. Aven Brannius nämner Wadström som byggherre. Något säkert byggnadsår finns inte men på 1771 års karta är Hägersten utsatt med manbyggnad och flyglar. Det bestämmer inte närmare byggåret. Brannius kan göra dateringen mer precis när han 1769 eller 1770 uttalar sig;"denna märkvärdiga, /.../, har nu stått i femton år, utan att minsta fel synes derpå," vilket ger byggåret 1755. Brannius inleder med att berätta att mangården är en gammal kungsgård som stått vid Kungsbergs kungsgård på Fogdön i Sörmland och att den flyttats av accessor Wadström. Wadström som arrenderat både Kungsberg och Hägersten hade penningaffärer med ägarna. Om man tillsammans med detta tar det svaga skogsbestånd som fanns på Årstaegendomen på 1750-talet så är det sannolikt att Kungsbergs kungsgård flyttades från Fogdön till Hägerstensklippan. Brannius hade vid denna tid släktkontakter på Kungsberg vilket gör hans vittnesbörd trovärdigt. Han verkar i sin avhandling särskilt intresserad av hur husen var byggda och berömmer tillvägagångssättet.
  En stor veranda byggdes 1870. Den låg åt gården och bör ha upptagit blickfånget. Malmborgs veranda vilade på ett underrede i bjälklag och taket bars av "10 pelare förledda med listverk och förenade med 16 genombrutna konsoler av olika modeller." Mot den nyrenoverade väggen sattes bröstpanel. Arrangemanget var helt i enlighet med den nya schweizerstilen. Ny maskinteknik gjorde det möjligt att tillverka snickerier på plats eller i fabrik. Vilken färg verandan beströks med beskriver inte brandbrevet, och inte heller vilken färg reveteringen fick.
Då Signe Sköldberg 1927 gifte sig med Sigge Rosenlund var färgsättningen vitt och brunt. Det var Signe Rosenlund som femtio år senare lät renovera fasaderna och som lät uppföra dubbeltrappan i sten istället för den ankomna träverandan. Färgställningen blev gult och grönt mer i enlighet med gårdens ursprung. Tyvärr utfördes renoveringen en mycket regnig sommar och arbetet blev inte hållbart.

Interiör

  Nedre våningen har rum i fil med två större rum åt gården. Det största rummet är placerat på gaveln, och får på detta sätt ljus från två håll. Att placera ett större sällskapsrum på gaveln var ett nytt påfund och kom som idé från de franska teoretikerna. Det var här som Peterson hade sin biljard. Åt trädgården ligger den vardagliga sidan med två kök som kan ha haft skilda hushåll. Att ha en våning för vardagssysslor och en paradvåning var vanligt på 1700-talet . På den nedre våningen hade Peterson även sitt kontor. Förstugan hade till planen L-form och leder om man så vill rakt ut i trädgården eller vidare upp till övervåningen. Det finns två trapphus. Ett binder samman förstuga och paradvåning, det andra ligger på gaveln i samband med kök och kontor.
Den övre våningen bygger också på iden med rum i fil. Den har två filer med två salar i mitten. Den större av dessa vetter åt trädgården. Idealet var att man skulle kunna öppna mellan rummen och få ett långtgående perspektiv, men också stänga om sig i kabinetten och förmaken för värme och hemtrevnad.

Snickerier
På Hägerstens gård härstammar de flesta snickerier från Petersons tid på godset. Några undantag som en enkel balustrad och ett par dörrfoder härstammar dock enligt Selling från 1700-talets mitt. Balustraden som är tillverkad av plank med utskurna dockor är vitmålad. Den står i skymundan i ett mindre trapphus som leder vidare till gavelrum och vind och har på detta sätt varit skyddad från slitage och modeväxlingar. Samma trapphus är helt klätt med spontpanel och i taket som gränsar mot vind finns ett meterstort fönster med nio rutor. Panel och fönster är dock från Petersons tid. De av Selling noterade dörrfodren kan noteras i samma trapphus, men även ett genombrutet dörröverstycke av samma utformning som balustraden. Överstycket har inte noterats av Selling trots att det har samma mönster som balustraden och motsvaras av en en planka i räcket. Jag finner det intressant eftersom cirkeln är ett återkommande tema i gårdens detaljer. Detta tema återkommer även i de inre portarnas dubbeldörrar.
Förstugan är klädd från golv till tak med locklistpanel och då takhöjden i den nedre våningen bara är 2,10 meter blir känslan nästan lite tryckande. I övriga rum är bröst-panelen genomgående och utgår ifrån fönterbröstningens höjd och har fyllning. Denna interiörstil slog igenom på 1760-talet och blev allmän standard. Tillsammans med taklist inramade bröstpanelen väggfälten.
Samtliga dörrar på Hägerstens gård har hel- eller halvfranska dörrar med tre fyllningar. Gångjärn är handsmidda och har vitmålats.

Salarnas förändring
Takhöjden i salarna har varit en omtvistad detalj i Hägerstens byggnadshistoria, men Selling klarlägger vissa fakta när han påstår att det är rummens snickerier som slutligen bestämmer när takhöjden ändrades.
Enligt Selling härstammar snickerier och dörrar från Peterson och om man studerar brandbrevet från 1817 märker man att sex fönster i huvudbyggnaden är 3 alnar och 15 tum i jämförelse mot övervåningens övriga som är 2 alnar och 13 tum. Peterson saknade nog varken lust eller medel för ett sådant företag och ingen av Hägerstens tidigare ägare kan ha varit mäktig ett sådant arrangemang. Peterson ville ha högt i tak för ljuskronor och sång.

Färgsättning och tapeter
Snickerierna på Hägerstens gård är till större delen vitmålade som man lärde sig på 1700-talet och reflekterar det ljus man eftersträvade. Av väggfältens tapeter finns ingenting bevarat Nya ägare har efter modet och teknikens utveckling bytt ut dem. Så omtalas på Petersons tid i 1838 års brandbrev att tapeterna i nio rum bestod dels av väv dels av nya franska tapeter. Även innertaken var klädda med väv. Från samma tid härstammar också det boiserade rummet på övervåningen, som Peterson lät utföra. Bröstpanelen är här mörkt grönmålad och väggfälten tonar i varmrosa. På 1930-talet lät paret Rosenlund tillföra en målad bård bestående av löv och örter. Kanske med den gustavianska stilen i åtanke, men av konstnärena utfört på ett sätt som inte stämmer med grundmålningen. Färgen är pastost pålagd och går i en brun färgskala.

Kakelugnar
Av mangårdens gustavianska kakelugnar återstår nu bara två stycken. Den ena gråvit och omönstrad, den andra med kakel i blåvitt blommönster. Till formen rundade står de kvar sedan den tid då kakelugnen förbättrades av arkitekterna Cronstedt och Wrede. Kakelugnen blev en ovärderlig värmekälla i det gustavianska hemmet, men också en möbel på modet som skulle stämma överrens med övrig inredning. På Petersons tid tillkom nya vita empirekakelugnar i tio rum.

Flyglar
Båda flyglarna var 1856 rappade för att likna stenhus och på detta sätt blev de särskilt dragfria. Södra flygeln har samma plan som den norra, men står i sluttning vilket ger en sutterängvåning med egen ingång. Båda flygelbyggnaderna har tegelklädda sadeltak och bör ha kvar sitt ursprungliga utseende. På 1970-talet byttes de yttre trätrapporna ut mot trappor av sten i samband med fasadernas renovering.
Den norra flygeln kan också vara byggd på rester av ett äldre hus. På 1748 års karta är en byggnad utsatt. Som ett symboliskt tecken för mindre boställe på ungefär samma plats som den norra flygeln ligger.